Havsörn bakom eken. Skärsgård, Skavdö den 28:e februari 2017.

När ett vilt djur dyker upp när jag har kameran med mig, då är jag verkligen bara i nuet. Jag vet att närsomhelst kan det vara över och jag glömmer tid och rum och det måste vara ren lycka jag känner. Förra veckan kom ett sånt här ögonblick när två havsörnar dök utanför bryggan. De höll på under ett par minuter medan solen försvann bakom skogen och sedan var det bara tyst. Jag ville så gärna att de skulle komma tillbaka för jag kände inte att jag var klar. I och för sig känns det väl oftast just så, men jag ville ha dem genom grenverket på vår enorma ek och det är svårt att pricka så det behövdes många chanser. Men när jag gick igenom bilderna så såg jag att ett knäpp hade blivit så som jag önskat fast bättre, mer oväntat, i mina ögon. Några dagar senare ser Peter att den dessutom saknar en vingpenna och för mig ger det bilden något ytterligare.